Åter igen har jag kommit underfund emd hur viktigt det är att vara sann mot sig själv. Stå för det jag gör. Göra det jag vill och må bra av.

Det är allt för lät att tänka och handla utifrån hur jag alltid gjort. tacken av att det här tar ingen skada av är inte bra för mig. För redan då borde jag fatta att något är fel. Om allt vore normalt skulle jag inte behöva tänka så.

Är så fucking less på vad jag gjort och sagt förut. Less hur jag varit. Less på vad jag gjort. Men med rak rygg står jag nu kvar och står för det jag nu gör. och lika bra att stå för det ajg en gång gjort, även om jag hatar det och bär så mycket skam. fan. Man lär av sina misstag? det hoppas ajg verkligen...

Men för mig avr det så att misstagen fick göras om och om igen för att jag skulle vakna och se att det var fel. och när jag väl gjorde det så visste jag inte på vilket annat sätt jag skulel agera. Det behövdes ny kunskap. Kurator. Tack.

Och n har min kurator semester. Väl förtjänat, men fan vad jag saknar samtalen. Rädd att handla på fel sätt. rädd att tro på mig själv.

Kom igen nu katrine. VÅGA känna. Våga vara. Våga leva! Jag har sagt det förut och jag sägerd et igen. min blogg är så viktig för mig. Skriv skriv skriv uppmanar jag mig själv. och nrä ajg skriver så ser jag det ur ett annat perspektiv.

Så vad lyckas jag med just nu? Jag lyckas med att leva mot det liv jag vill . Att vara lycklig i mig själv och kunna ta och ge kärlek. jag känner kärlek och lycka till min dotter och uppskattar varje dag med henne. även de dagar då hon är mitt lilla monster=)

Jag har drömmar. Jag har en tro till mig själv. jag har ett mål. Kan bara bli så frustrerad över att jag inte finner mig där jag vill vara. Väljer bort ALLT jag mår dåligt över. Slutar att agera så att jag själv mår dåligt.

Jag kan inet vara mer tuillräcklig än jag själv orkar. och just nu orkar jag bara med mig själv och mina känslor. jag blir så trött och nere av att lägga energi på sånt som gör mig illa. Jag vill vara pigg och harmonisk.

Nu är jag ute i stugan för att finna kraft. Jag låter mig tänka och drömma. Jag låter mig läka.

Vad kan jag göra mer för att inte slå på mig själv för det som varit?