Släppa taget är så svårt just nu. Sinnesrobönen läses om och om igen. Synd att så mycket energi går åt till något sånt här...

Samtidigt vill jag lägga energin på mig själv och känna att jag lever mitt liv! Antar att det inte finns så mycket mer jag kan göra nu....

Dagarna flyter på som vanligt, men inte lika entusiastiskt... Åh, vad tråkigt detkan vara att känna så här! men det är ju faktiskt så livet är. Ibland är vi bara. Kan för mig kännas svårt att hanter eftersom jag är så van att allt händer och känslor strömmar upp och ned.

När det blir så här verkar jag stänga av. Jag fungerar om en robot och gör det jag ska. Men lika bra det. Jag ger i alla fall inte upp!

Lycka finns där, kan vara svårt att se ibland...

Lycka är att se moa skratta, att äta något riktigt gott och uppleva njutning, att må bra i livet, min lägenhet som jag stormtrivs i, mitt jobb, mina vänner som finns där i ur och skur, när solen skiner och man är bara glad, att läsa en bra bok, att laga god mat och bjuda nära och kära.

 Lycka är att jag vågar vara jag!