Vad frustrerande det är att känan rädsla! Att vara rädd för något man inte vill. Att försöka om och om igen utan att komma dit jag vill på en gång!

Jag är så rädd för att känna. Våga ta och ge känslor. Det är så mycket lättare att dömma mig själv...Att täka mig tillbaka och önska att allt inte hänt. Att jag skulle ha gjort klokare val. Men lik förbannat står jag här idag och är den jag är för det jag en gång gjort, sagt och varit...

När jag kommer på mig med hur jag inte vill leva mitt liv, så är det s svårt att se vad jag vill. Kunna se det och verkligen tro på det. Tro på mig själv.

Alla mina mål är just nu skrämmande. Jag vågar inte riktigt våga tro nu...

Mitt i allt detta ser jag allt som hänt mig, mitt liv och min närhet. jag känner tacksamhet. Det gör jag verkligen. och jag ser och känner att jag mår så mycket bättre nu än för ett år sedan. Det är bara rädslan som står i vägen..

Och vem kan göra något åt saken? Jag! Jag vet! Och det tänker jag göra. Har jag inte gett upp än så ska jag benne mig inte ge upp nu!

Så det jag tänker göra är att fortsätta kämpa för mig själv. Våga stå kvar trots rädslan smiter på... Dessutm går det inte en dag nu där jag inte ser vad jag har gjort. vad jag har att avar lycklig för. Det går inte en dag utan att jag funderar på vad jag vill!

Utan lycka i livet kommer man inte långt. Det är bara att inse var lyckan kommer ifrån....