Jag kan vara så rädd för att älta. Rädd för att ta för mycket plats. Rädd för att bli bortvald för mina behov av att prata.

Det är inte så att min rädsla är obefogad. Jag har gjort många försök att prata av mig. Men många gånger fått samma rekationer. Att man inte orkar höra mitt ältande..

Så vad är då att älta? För många verkar det vara skrämmande att lyssna på en människa som mår dåligt. Det är när man när man upprepar samma sak om och om igen.

Rädlsan i att höra på någon som mår dåligt förstår jag. Det kan vara jätte jobbigt att höra på människor som mår dåligt. Men jag har nu ändrat min uppfattnig om att en vän alltid ska finnas där och lyssna. För det kan faktiskt vara så att man inte klarar att höra vissa saker. Men är då inte det rakaste att berätta att det är för jobbigt att bära?

För mig är älta något helt annat. det är att läka. det är starkt att våga prata om det som är så känsligt. Det är läkande.

Så jag fortsätter att älta. Jag vill läka och bli hel:) Men nu väljer jag att älta med min kurator. En människa som sitter och lyssnar på mig. Som tillåter mig att älta. Och det är så skönt.

Jag kan fortfarande känna att jag gör något fel när jag öppnar mig för mina vänner. att jag tar för mycket plats. men då stannar jag upp och påminner mig om att jag bara har ansvar för mig själv och att det är upp till den andra människan att ta sitt ansvar. berätta om de inte klarar att höra mer. Respekt.