Har alldeles för lätt att klanka ner på mig själv. Att framhävda den jag en gång varit och den jag vet klarar sig. Men saken är den att det är just jag. Jag Katrine som har klarat allt.

Jag är stark. jag har själv avsultat förhållanden och mönster som jag inte mått bra av. jag har varit med om en del, men gör nu medvetna val så jag ska må bra. Så jag ska älska mig själv. Så jag ska leva det liv JAG vill!

Hela min kropp skrek att jag ville ha ågot bättre. Att livet inte kunde bestå av att leva som jag gjort till priset jag fick betala- Mig själv.

Ville ha allt annat utom det. Ville ha det normala. En söndagsmiddag. En familj med volvo, vovve och villa. En åsikt. en känsla om att något känna äkta lyckligt.

Så tog jag beslutet att en förändring skulle ske. Vad har jag gjort för att det ska fortsätta förändras? Jag har varit ärlig mot mig själv. Försökt dela med mig av mig själv. Våga berätta hur jag mår, vad jag vill och inte vill.

Jag har valt ett leva ett annat liv fast att det enklaste vore att bete mig och göra samma sker på det sätt jag alltid gjort. Men inte. Inte den här hången! Nu ska jag nå mitt mål! Att äslak mig själv och få ut dte jag vill ha i livet!

Ändrat mönster när jag fester. Ändrat mönster när jag är med vänner. Ändrat. Men så mycket skönare.

Inga måsten längre. Bara jag. Jag och Moa. Kunna se min lilla ögonsten med den kärlek hon förtjänar. Ett liv vi båda är värd. Att kunna se på henne och berätta hur mycket jag älskar henne. Att prioritera mig själv och Moa framför allt annat..

Så med andra prd har det hänt mycket. Och jag ger inte upp. Även om allt ibland kan kännas meninglöst och tråkigt.

Som en vän sa. Ett dumt ord eller tanke behöver 10 goda tankar eller ord. Så jag fortsätter att be om hjälp. Se mig. Hör mig. ge inte upp om mig. Det har inte jag gjort.