Jag försöker nu. Stannar och och funderar på vad jag känner just nu. Otillräcklig.

Känslan av att vara otillräcklig är för mig väldigt jobbigt. Så varför känner mig mig otillräcklig? Just nu lägger jag all kraft på mig själv och moa. Vilket innebär att det inte blir över till så många andra. Då känne rjag mig otillräcklig. Vill gärna försvara, förklara... Typiskt mig. men saningen är den att det inte finns något att försvara. Och den enkla förklaringen är att jag fokuserar mycket på mig själv. Jag väljer inte bort något. Jag väljer bara att fortsätta kämpa jst nu. Och det tar både energi och tid. Så är det. Lika bra att inse.

Så just nu konstaterar jag att de som inte förstår har inte pratat med mig. De som inte förstårhar inte sett de framsteg jag tagit. Och om någon förändring skett så är det bara till det bättre. För mig själv.

Det är svårt att vilja förändras och inse saker på vägen. Att ta beslut och sätta mål utifrån hur jag vill leva. Gör så ont att tappa en del av mig själv på vägen. Att tappa människor som jag trott stått mig nära.

Men jag är fast besluten om att dett aär någon början på något helt underbart. jag SKA nå mitt mål. Jag ska hitta mig själv. Inget kan förändra det.

Så jag kämpar vidare. Och hoppas att jag fortsätter resan med människor jag älskar omkring mig. Jag fortsätter fast det är skrämmande....