Dagar har gått och vardagen rullar på.  Segt att skriva nu. Segt att kliva upp på morgonen. Segt att bara vara. Gud vad jag försöker nu. Om och om igen. Känns så meningslöst. Har inte känt efter på ett tag, inte vågat med tanke på hur ont det gör. Det gör jävligt ont att bli lämnad, bortvald. Sån smärta.

Den smärtan klarar jag nästan inte av. Och om jag väl börjar känna efter så är det lika bra att stänga av. Hjälper ju endå inte att känna. Hänt har hänt och det gör ont i sig.

Har alltid tyckt att jag har många omkring mig. Men då var vi där igen. Nu vill jag bara ha äkta. Spelar ju inte någon roll hur många man har omkring sig. Bara att de man har är något att lita på. Fan vad enkelt allt var förut... En drömmande verklighet som förgyllde...? Må så vara. Nu känns det bara skrämmmande.

Så vad är det jag vill ha sagt? Vem vet...

Fokusera. Vad kan jag gör för att må bättre? Vad har jag gjort så att jag har tagit mig dit jag är just nu? För något har ju hänt. Så är det.

Jag bestämde mig. Slog min egen personliga botten. Och den var låg. Nedvärdering av mig själv. Dålig självinsikt. Manipulation. Ångest. Lögner. Svek. Psykisk misshandel(?)... Ja listan är lång. Men så stod jag där och kände att jag dör om jag inte tar mig ur det sätt jag lever nu. Ett beslut var fattat.

Sedan kom vardagen och beslutet var inte längre lika lätt att eftersträva. Om och om igen fick jag göra samma beslut. Fortsätta kämpa. Söka kraft. Be om hjälp... Känns mig maktlös och släppa taget.

Gråt. Oj vad mycket gråt jag upplevt hittils. Frågor om vad som händer nu.. vad som väntar sedan och framför allt hur i HELVETE jag sak klara detta.

Men även de positiva stunderna då jag fått massor med enegrgi och känt att allt bara känts rätt. Då jag vet precis vad jag vill och hur mycket kraft jag ska lägga ner på det! Just de stunderna njuter jag av livet goda. De små stunder som är så svåra att greppa.

Och sedan åter igen så sitter jag här. Osäker. Rädd och negativ. Med hundra frågor om hur morgondagen ska bli. Vaför inte bara leva här och nu??

Så nu väntar semester. Då ska jag kämpa för att leva här och nu. Släppa alla krav. Njuta av Moa och mig själv. Jag ska spela bilbingo, gå promenader, grilla, bada, ha picnick, hälsa på alla som har sommarstuga, campa. Vara hemma och bara vara.

Ja livet är för mig ett mysterium.