Nu bara måste jag få skriva om min explosionsartade dag! När jag slutade åkte jag raka vägen till min kurator. Där satt jag och kände mig mest tom. jag som hade kännt och tänkt så mycket veckan innan! TypiskT!

Kände endå att något gnagde. Att jag ville ha ut mer av samtalet än vad som kom fram. Så frågade hon hur jag mådde nu. Och rent spontant svarade jag att jag kände mig som ett litet barn vilset i skogen, och om någon skulle peta på mig så ramlar jag...

Och se så där så var det som om hon bara trollade och visste precis hur jag kände. Var jag stod. Vad som höll på att hända. Precis som jag själv trott hade jag tagit ett återfall i mitt beteende och nu var det skört. Jobbigt.

Vidare menade hon att när en människa förändras så tar vi först ett beslut om att det ska ske. Sedan börjar vi at förändras. Hit kommer många. ta bara  bantning. Först ett beslut om att nu får det vara nog. Sedan börjar vi en diet el liknande. Men nu kommer det trixiga! Vi måste känslomässigt engagera oss och bygga nya stratagier för att det ska funka. Sedan kommer återfallen däremellan. Även de är något bra, om vi ser vad som händer och lär oss något av dem. Så om det nu handlar om bantning så börjar vi kanske äta. Men kommer på oss igen och fortsätter att kämpa vidare mot vårat mål.

Precis så här är det för mig. Kan inte på något annat sätt förklara det. Det var verkligen så klockrent!Och ja mina kära. Jasg har haft mina återfall. Och vad innebär de för mig? Jo jag har bokat upp mig för mycket, inte kunnat vara här och nu för stunden, inte kunnat hantera mina känslor och stannat upp i dem. jag har flytt. Åkt med en rasande fart mot fel håll. Men nu har jag satt  ner bromsen och böjat köra i en annan riktning. Och F*n vad jag är stolt över mig själv!!

Så vad har jag nu själv gjort för att k'änslomässigt engageramig i min föränring? Jag har insett vad min kurator betyder för mig. Jag har bojat 7 möten framöver. Jag har ordnat internet hemma så jag kan blogga. Ni ska bara veta vad detta hjälper!! Jag har beslutat mig för att be om hjälp av nära och kära. Jag ska påminna mig själv av att bara vara.

Hmm, dessutom sitter jag just nu och smakar på tanken av vad hon mer sa till mig... Att mina beteenden vill säga mig något. Att det är det lilla barnet inom mig som berättar vilka behov som behöver fyllas upp. Ja och vilka är då de? Lika bra att få ner dem.. Jag kan jag ju få hjälp på vägen...

Det är närhet. Äkta känslor. Att någon visar att jag är bra som jag är. ( Nu ska även tilläggas att det verkligen finns de som visar just DETTA!!) Jag uppskattar ett telefonsamtal. En fika. Bara vara. Äkta. Bara det är äkta så fylls jag med ro=)

Så just nu är jag just skör. Skör och liten på jorden. Men det är helt ok. Nu ska jag låta mig tas hand om. Bli älskad. Bli trygg. Jag är jag och jag är bra. Du är du och du är bra.

Härligt att kunna skriva när jag har tillgång till internet, så det blir en till gång idag=)

Se bara vad mitt lilla troll är underbar! =) =)

Måste bara få skriva av min lycka! Idag bestämde vi på mitt jobb att vi ska arbeta med oss sjäva och bli en stark grupp tillsammans! Som hjälp ska vi använda oss av en personlig coach som ska vägleda oss!

Jenny, det ska bli så spännande och jag ser fram emot det jätte mycket!

Sånt här brinner jag för nu! Att personligt utvecklas. Att utvecklas och jobba mot ett mål som grupp. Fatta vad spännande! Det är bara vi själva som avgör hur ´vi vill leva och ha det på jobbet och i livet. Och jag är på god väg iaf....;)

Oj.... just nu är jag nollställd. Är väl kanske för tidigt på morgonen=)

Igår tog jag faktiskt tag i skaen och började träna, det var riktigt skönt. Har ju faktiskt kommit på mig själv med att äta när jag har tråkigt. Tröst äter jag?? Jag tror det! *OJ!!!*

I morgon är dte äntligen Naranon och idag ska jag sluta jobbet en timma tidigare så jag kan gå till min Kurator. Känsn riktigt skönt. Har insett hur viktigt det är för mig. samtidigt är det skrämmande att allt känns så skört. Allt hänger på mina möten och samtal känns det som...

Men veckan fick mig att inse att även vänner och jobbet hjälper. VERKLIGEN! Hos dem kan jag prata och vara mig själv. Få kräkas ut allting och sedan är det lättare. Oj oj, vad de få stå ut med. Tänk vad äkta det känns då!;)

Kom just på hur skrämmande det var att prata med någon för mig förut. Hur jag verkligen hatade de som tjatade på mig att jag skulle börja gå till psykolog. Och där satt jag. För någon annan och var jätte duktig på att ljuga för mig själv. För det är ju bara det man gör. Ljuger för sig själv.

Och idag trånar jag efter nästa gång. Vill verkligen prata. Tycker det känns så befriande och lättande. Tänk att bara genom att prata och få ur sig skiten så blir man flera kilo lättare=D

För mig personligen är skam en ny känsla att sätta ord på. en skrämmande känsla som ger mig ånger. Idag har jag till viss del förlåtit mig själv. Men förut kände jag en oerhörd skamkänsla över hur jag valt bort Moa. så. Nu finns det svart på vitt. Så jag säger förlåt min älskling. Jag älskar dig. Du betyder allt på denna värld för mig. Jag har alltid gjort mitt bästa. Nu kan det bara bli bättre..

Oj. det var känsligt. Jävligt jobbigt att skriva. Med tanke på att andra kan dömma mig. Men nu känner jag att jag kan stå upp för mig själv. Gjort är gjort och det gäller att förlåta.

Det blev ganska mycket skrivet idag. Se där vad skönt det är att tömma sig!

Något roligt att tillägga är att jag ska ha personalfest på fredag. en fest jag varit med och ordnat. HAWAI tema säger väl allt! Mer om det!=)

Kram kram