Nu var ett tag sedan jag skrev. Tänkte ge brist på tillgång av internet som ett argument. men insåg att det även fanns andra faktorer bakom det hela...

Det är så mycket som rör sig i mitt huvud och så mycket jag vill ha fram så det blir bara svårt att få fram något vettigt alls. Men bättre att göra ett försök än inget alls:)

Jag har fått mycket positiva rekationer på min blogg. och tro mig- Det växer jag av! Roligt att höra att mina tankar och funderingar kan ge andra något.. Dessutom får jag ju bevisat svart på vitt att det är så mycklet bättre att vara ärlig mot mig själv!

När jag började blogga gjorde jag det som ett steg i att jag ville utvecklas i mitt inre. Jag hade skrivit dagbok till och från och insåg att det hjälpte mig. jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är bra att få ur sig skiten man bär på. En tegelsteg lättare...!

Så nu ska jag skriva om något som jag har svårt att hantera käsnlomässigt. Avundsjuka. Jag är jätte avundsjuk på de som har ett förhållande och ett stabilt vardagsliv. Idag ser jag inget som helst tråkigt med det. För mig innebär det styrka. Glädje. Utveckling. Tillit. Trygghet. ALLT som jag trånar efter nu. Men det konstiga är att samtdigt som jag sakner det. Känner jag, och vet, att det inte är något jag vill eller kan ha i mitt liv just nu. Just nu behöver jag mig själv som mest.

Låter det konstigt? Gör det säker. Men nu är det ur mitt system i alla fall=)

Att sitta själv en vardagskväll och ha tråkigt är väl något vi alla genomlevt. Saken är den att jag inte längre får panik av det. utan kan känna att det är ok, och att det i sig inte gör mig till den mest ensammaste människa på jorden. Det är nyttigt som jag hört så många gånger. redan som liten fick jag höra av min mamma att jag gott kunde ha det tråkigt ibland. För man måpste inte alltid ha det skoj. och så är det ju. Men så kommer nästa tanke...ska livet vara så här?

Saken är ju den att jag är så van att ha dramatik i mitt liv. Fart och fläng. Bråk och kaos. Sorg och saknad. Och när jag nu står och har det relativt lugnt kan DET kännas skrämmande och otryggt. Åh, hur jag kan vara...Eller vi människor kanske?

Var ett tag sedan jag var till min kurator. Känner att det behövs nu. Tänkte precis skriva att jag inte ångrar allt jag gjort i mitt liv. Det är ju liksom ingen vits. Å allt jag gjort och allt som hänt har gjort mig till just den KATRINE ni alla tänker på. Det jag nu har börjat tänkt på är hur jag vill att alla ske se mig? Nöjer jag mig med att vara den busiga katrine som alltid är upp i det blå`Hon som ofta gjort fel beslut. levt konstigt liv? ja visste kan det vara en del av sanningen. men det finns så mycket mer!

jag vet ju faktiskt vad jag vill ha(iaf för stunden) och jag får ofta det jag vill ha. Styrka. Ja det har jag. Mod. ja, tametusan! Dessutom är jag väldigt nära mina känslor. har lätt för gråt, och samtdigt skratt. Jag är en vän som är ärlig. det är jag. De stunder jag inte varit det har jag erkänt. och det gör inte mig till en sämre människa. Snarare mänsklig!

Oj, det blev ju mycket skrivit idag. Behövde det. Resten får jag ur mig på Naranon mötet=)

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. mod att förändra det jag kan. och förstånd att inse skillnaden!!