Stannar upp & funderar. Vad händer i mitt liv just nu? hur vill jag ha det? Mål var det ja...

Med tanke på vad ni vänner skrivit till mig och påmint mig om så ruskades jag om och vaknde. Mycket börjar hände nu och när jag börjar stå på egna ben är det skrämmande. Men det är ju något bra som händer så nu är jag positivare!=)

Det är så sant att man inte behöver klara sig helt själv. Typiskt mig att tänka "Allt eller inget".  Kan vara nog svårt att bara be om hjälp ibland, säga vad man känner eller vad man behöver höra. Så då ska jag väl bita i det sura äpplet och göra ett försök. Jag behöver näehet nu. Jag behöver höra att jag är omtyckt. Jag behöver bekräftelse på att jag duger som jag är. Jag behöver höra att jag gör framsteg och att det är något jag ska fortsätta med.

Oj oj!! Det vra svårt kan jag söga. Känns på en gång som att jag är världens ego som bara tar för mig. Släpp taget... jag vet!!

Tänk att det kan upplevas så svårt att känna och tänka. I min ensamhet kan jag tycka att jag är världens mest ensammaste människa. Sedan ringer telefonen och jag vaknar till;)

Har funderat på vad olika små detaljer utgör en människa. Det är just de detaljerna som gör dem till just dem. Så vad är då mina detlager? Har faktiskt kommit på några om mig själv... Min röd fara som tar till fram dit jag vill, cd-spelaren som följt mig sedan jag bodde hemma, att jag alltid har radion eller tv:n på, baka, dagbok, jag är en enorm humör människa. Är jag glad så lyser det om mig men är jag nere så syns det! Min ljuslyktor som hänger i köket(som jag fått av Carro- de är jag!).... Hmm... vad är mer Katrine?