Nu var det några dagar sedan jag skrev. Är likosm lättare att skriva när jag är nere eller orolig... men det ska jag ändra på. Tur att jag blev medveten om det:)

Just nu mår jag bra. Jag mår riktigt bra faktiskt! Nästan rädd att säga det, i väntan på vad som kommer näst... Kom just att tänka på att det inte är för något jag gjort, eller för att någon annan mår bra som just jag mår bra. För det är just så det är att vara medberoende. Alltid göra andra lycklga och tror man är någon j****a gud. Vad ser jag mig som? Har verkligen inte alls sett det så förut. Har helhjärtat hjälp andra och funnits där för att jag ville. Men någonstans måste det finnas en gräns för hur mycket man gör för andra på bekostnad av en själv.

Idag har jag varit med min kära syster & gjort Birsta City. Gissa om vi hade det underbart! Vi shoppade, pratade, fika, åt, solade och bara njöt av stunden. Härligt!

En guldstjärna för min vän och arbetskollega Eva som är så äkta! Tack för att du fanns för mig idag. Jag behövde våran pratstund:)

Ja, vad händer annars i Katrines liv? Jag jobbar som bara den med mig själv. Försöker träda över mina egna gränser på vad som är skrämmande och våga prova nya saker! Så nu har jag anmält med på ett läger för ensamstående mammor! Hör och häpna! Något helt nytt för mig, mend et ska bli skoj!

Idag fick Moa brev i brevlådan. Hon är bjuden på sitt första kalas till sin bästa vän Linnea. Liten blir stor...(!)

På söndag ska vi hjälpa till och kratta ute med föreningen så i morgon ska jag inhanlda en kratta och skottkärra til mitt hjärta!Puss på dig!

Åh, vad bra allt känns nu. Trots att saker händer omkring mig så kan jag endå känns lycka för egen del. Jag kan ju inte ändra på andra än mig själv.. Lättare sagt än gjort. Jag vet. Men om jag präntar in det tillräckligt mycket så tror jag starkt på att det kommer att kännas hela vägen ner till hjärtat. Snacka att det handlar om det livslånga halvmetern. Från hjärnan till hjärtat. Man vet när något är rätt för en själv och man kämpar för det, men sedan kommer känslorna in och då blir det så mycket svårare. Men tro mig, man kommer dit!! Sakta men säkert. jag vet!

Nej nu ska jag mysa framför en film och njura av livet;)

KRAM!