Ja då var dagen D. Står i morgonrock och fixar det sista innan jag åker. Lika nervös och känslan av att det är något skrämmande finns där...tro mig:) Men idag kan jag dra mig i kragen och se det positiva. Fatta jag åker på något själv, för MIG. Kommer att träffa nya människor och få med mig en hel del som jag har användning för.  Ja...kan det bli bättre? Nej!

Och denna syn har jag tack vare min vän Carro. Världens bästa Carolin Nilson:) Tack för att du är du och gillar mig för mig...!!

Så nu allihopa hörs vi om en vecka... samma tid samma plats;)

Kramar i massor(ni vet väl att en kram är livsnödvändig!)