Ja, nu var jag här igen. Finns det bloggoholist?!=) Min underbara är sjuk ikväll så jag försöker sysselsätta mig innan jag lägger mig:/

Har ni någon gång upplevt att Oj, vad hände nu?! Allt går så for så jag inte hinner med... Samtidigt som tiden kan stå stilla.

Har börjat läsa en bok. En jäkla bra bok om jag får säga! Får en verkligen att tänka till. För i slutendan är den bara jag själv som bestämmer över mitt liv...

Så då var även jag i bloggträsket! "Varför inte" tänkte jag när min dotter lugnt leker med dina dockor och jag får lite tid över.

Så vem är då denna 24 åriga Katrine som bloggar? Ska jag vara ärlig så är det just den frågan jag jobbar på i mitt liv just nu, varav jag även skapade mig en blogg!

Antar att mina vänner skulle beskriva mig som glad, frammåt och positiv. Och till viss del kan jag hålla med. Men det är just där mitt problem börjar. Ska det vara så jävla svårt att säga att man har en dålig dag, eller säga nej till något man inte vill? För mig är det just så. Jag är medberoende. Till min pappa, mina vänner, min släkt... Så vad innebär det då att vara medberoende? För mig handlar det om att ha kontrolbehov, jag har enorm bekräftelsebehov, sätter alltid alla andra före mig själv. Åh, ni skulle bara höra allt. Men just nu ska jag låta er slippa. Det lär nog komma fram i mina framtida bloggar=)

Tyvärr har jag haft mycket sorg i mitt liv. Sorg som jag idag kan se har gett något positivt och format mig till de jag är idag(och formas att bli).

Min mamma lämnade mig 050303 och efter henne finns en enorm saknad och ett tommrum som ingen annan kan fylla. Om någon vecka ska jag tatuera in en natt och dag på min vänstra axel till minne för henne. Innuti bladet ska min dotters namn Moa stå. Vackert!

Till veckan åker jag bort på anhörigvecka. Hör och häpna, men det händer saker i Katrines liv. Bra saker! Tänk vad skönt det kan var att vara ärlig mot sig själv. Men ack så svårt...