Oj, vad allt blir påtagligt när man är redo för det. En hel annan känsla än att bara trycka undan känslan. Istället för att tränga undan allt så känne rjag, jag reflekterar och funderar om jag kan gör något åt saken.

Och nu befinner sig en känsla av sorg och besvikelse. Trodde det skulle komma ilska, men jag kan helt enkelt inte. Jag vill inte. Det finns så mycket annat du gav mig.

När mamma gick bort så var det så mycket jag förlorade samtiigt. Så mycket att det var ohanterbart att kunna handskas med för att överleva. Men allt ska genom levas...och det händer nu.

För mig har det inte varit lätt att sluta känna för er, att sluta tänka eller längta efter er. Ni var min familj som gick bort den dagen döden tog min mamma.

Catrin, du var min syster. Min vän. Min förebild. Så många glada stunder vi har haft tillsammans. Så många galna stunder! Tanken av vad jag har gjort fel finns där. Alla sörjer vi på vårat sätt och även om allt blev fel så måste jag bara få ur mig- Jag saknar dig. inga hårda ord eller ilska. Enbart saknad finns kvar.

Leif... min pappa, min stora faders förebild och bästa vän genom min uppväxt. Dig vill jag tacka. Tack vare dig fick jag många fina minnen att bära med mig. Jag fick en trygg uppväxt och den oerhörda viktiga känslan av att känna sig älskad.

Jag älskar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Finns så många frågor... men jag antar att svaret aldrig kommer. Så eftersom du inte vill ha med mig att göra, så skriver jag detta som ett avslut för mig. För mig är det viktigt att få ta farväl av betydelsefulla människor. Det var du för mig.

Jag är glad att jag haft dig i mitt liv. Jag är glad att mamma hade dig som sin själsvän och och livskamrat.

Nu närmar sig julen och alla minnen med massor av känslor väcks till liv. Det är så nära för mig att finna sig i den trygga miljö mamma och du gav mig. Jag kan se ljusen, maten, hur du lagar köttbular och har slagit in en after eight i present! Jag ser mamma som är klädd i rött och njuter av den goda maten.

Det är så mycket som jag saknar, som jag skulle vilja uppleva. Men det enda jag kan göra är att försöka få Moa att uppleva samma känsla. Det är ovärderligt för mig!

Med oerhörd smärta och sorg säger jag nu hej då. Jag saknar dig.

Det finns verkligen dagar då jag inser att jag kommit en bit på vägen, att det har hänt mycket. Idag började dagen så. tack Annelie! En låt kan få mig att vakna, vakna och inse sanningen...

Så. Nu måste beslut fattas, och det är så enkelt (??) att bara jag själv kan fatta mina egna beslut så att jag mår bra. Jag sätter mina gränser för vad som är rätt och fel. Jag känner vad jag mår bra av och vill ha i livet.

Jag vill ha trygghet. Jag vill leva mitt liv utan att behöva vara rädd och anpassa mig. Det har jag gjort alltför länge. Ömsesdidg respekt är något helt annat.

Jag vet, jag vet jag vet att jag inte kan förändra någon annan. jag kan ju bara ta ansvar för mitt eget liv. Men att inse det kan vara nog så smärtsamt om man har känslor.

Det är en stor vinst att kunna känna för någon, men det är också en stor chansning. Man blir sårbar. jag känner mig blottad.

Men tametusan. Nu ska jag leva mitt liv! Jag vet ju vad jag vill ha och ska fokusera på. Det och inget annat är bra nog just nu!

Men att känna så här... har jag gjort det? Inga krav på mig själv, inga måsten. Bara känslor som får mig att må bra... Därför känner jag mig ännu mer blottad.

Så, vi väljer alla hur vi vill leva vårat liv. Hur vi vill att just denna dag ska bli. Ett beslut har tagits av fröken Nyqvist ialla fall=)