När jag befinner mig i olika känslor så kan jag lätt ta till försvarsställning och intala mig att det har gått för lång tid för att tex. sörja. Jag anser mig inte ha rätt att känna den befintliga känslan som dyker upp.

Även om jag har blivit bättre på att känna så måste jag verkligen anstränga mig för att inte lägga någon värdering i det.. Bara känna!

Det kanske är så att alla känslor inte alltid har något avslut, utan att jag kan känna samma känsla över samma sak om och om igen... men på olika sätt. För det är ju faktiskt så, att var sak har sin tid. När man är redo att ta tag i saker är jag säker på att man får genommleva de känslor som behövs.

Det hanldar alltså om att lyssna till sig själv. Att bara vara och låta var sak ha sin tid. Istället för att bli rädd och fly välja att vara kvar och leva. Istället för att söka bekräftelse, bara lita på sig själv och sin egen magkänsla!Istället för att trycka ner sig själv våga tro på att jag är jag och jag är helt underbar!

Känslan av lycka har jag svårt att helhjärtat ta till mig av. Den väcker på samma gång rädsla. Så rädd för vad som ska komma nu när jag känner lycka. När jag börjar kunna ta åt mig av allt. När jag kkänner att det känns helt enkelt rätt!  

För många gånger har lyckan lösts av med något som gjort ont... När pappa blev nykter blev mamma sjuk och sämre. När jag väntade barn gick mamma bort.. När jag träffade någon som jag gav allt av mig själv till blev jag sviken så pass att jag trodde att jag aldrig skulle känna igen.

Men nu är det ju faktiskt så att arbetet med mig själv och den insikt jag kommit till har gjort att jag är mer medveten om mina egna beslut. Det är ju faktiskt bara jag som kan bestämma över mitt egna liv! Och det gör jag nu. Rädslan över allt detta för inte styra mig, ska inte styra mig!

Så vad kan jag göra? Jag kan få ur det jag känner genom att prata och skriva. Jag kan be om hjälp i de stunder som känns svår. Jag kan välja att leva det liv jag vill, med chansen över att bli sårad, men även över att vinna det jag vill ha i livet. Kärlek och trygghet!

Och i grunden av allt detta så har jag tilliten till mig själv och livet... Det måste jag tametusan ha. Efter allt jag jobbat för och inte en enda gång gett upp. Efter allt jag åstakommit på egen hand. Efter allt!!

kraft....!