Om det tar tid att jobba med sig själv, och man känner stor motgång när man prövar att leva sitt liv annorlunda så är det ju inte konstigt om det gör det även när man träffar någon.

Det är inte det att jag inte vill njuta av varje sekund. Det vill jag, så starkt! Men rädslan är påtaglig. Frågan är vad rädslan handlar om egentligen... Rädd att bli sårad, lämnad.. Ja, en del av mig. Men jag vet ju redan svaret- Det gör ont, men jag överlever. Och jag klarar mig själv!

Nej sanningen är nog en helt annan. Rädslan handlar om rädslan att inte lita på mig själv. Gå på den så kallad magkänslan, lyssna till det lilla barnet... tro på mig själv!

Jag har ju inte gjort det förut, så nu är jag ute på helt okänt vatten. Men är inte det vad livet handlar om egentliegn. Att våga tappa fotfästet för att känna att jag lever här och nu??

Då har vi den livslånga halvmetern igen... Så jag tar rådet jag fick av en vän, och skriver samma sak om och om igen, för att det förhoppningsvis ska trilla ner i känslan! Jag är bra som jag är och värd att älskas!

Jag hamnar så lätt in i negativa tankar om mig själv. Jag kan ju faktisk känna att jag vill leva mitt liv annorlunda, jag väljer ju hur jag vill leva mitt liv! Och för det finns inga som helst garantier, bara en känsla av hur jag mår just nu.

Känslan just nu finner sig i rädslan för det okända. Samtidigt som den pirrande värmande känslan bara glöder! Jag behöver bara tänka på människan så kommer ett leende på läpparna!

Jag vill det här nu, det känner jag. Njuta av varje sekund. Sedan kan jag bara hoppas på att det är besvarat...

Inga fler lögner nu. Jag gör mitt allt för att vara sann mot mig själv och andra i min omgivning. Och det är så skönt! Vilken befrielse det är att stå upp för sina egna åsikter och tankar. Inget att försvara, bara konsatera.

Att få uppleva sån här stabilitet i livet är skönt, helt enkelt skönt! Att ha vänner och andra nära är underbart! Att njuta av Moas utveckling och kärlek är mirakulöst. Att få känna något för en annan människa är spännande! Och att trots alla känslor inse att jag är bra som jag är, är vad livet handlar om!

Jag vill berätta för er alla, att utan er vore jag inte hel. Ni mina vänner finns där för mig. Ni dömmer inte. Ni ger energi, och ni får mig att tro på mig själv när jag är som svagast. Med er delar jag min oro och lycka. Med er är jag mig själv. Tack

Min familj, min lilla men oerhört viktiga famij- jag älskar er! det finns inget mer att säga, för det är det största man kan göra här i livet!

Moa, du är mitt allt. Mamma älskar dig, nu & för alltid!

Så jag önskar ikväll... önskar och drömmer mig bort.