Så vad är min sanning? Vad är det jag vill och söker efter? Det är kanske dags att sluta stå stilla utan att komma någonstans...

Så jag tar ännu ett okänt steg in i det okända, det är så skrämmande. Jag vill inget annat än att ge upp och sluta hoppas. Men vad tjänar det till? är det att leva livet för mig... Nej, det skulle vara att inte alls leva...

Att leva det liv jag vill innebär att ta känslomässiga risker. Risker att bli sårad, utnyttjad och lämnad ensam kvar med enbart minnen... Men är dte värt det?

Ja. Absolut, däremot är det så skärmmande att känslan över att vilja gå bara skriker inom mig, men åndå...det ÄR värt det!

Så vad var mitt mål genom resans gång? Att bli älskad och älska tillbaka. Och det är fortfarande mitt mål, så starkt jag vill just detta! Nu är det bara att försöka leva här och nu och välja att lita på en annan människa. Välja att stanna kvar och se vad som händer. Välja att leva det liv jag faktiskt vill leva!

Så vad tycker Katrine är viktigt i livet just nu? Det viktigaste för mig är fortfarande att fokusera på¨mig själv, se till att jag mår bra och har båda fötterna på jorden. På så vis får Moa det bästa i livet- kärlek. Och om jag kommit så långt så kan jag även dela denna kärlek med någon annan.

Jag tycker att det är viktigt att leva sitt eget liv även fast jag träffat någon. Det är viktigt att göra saker som ger mig energi, som jag gillar och som jag känner att jag lever genom!

Lika viktigt är det att kunna göra saker med sin andra hälft. Att ha roiligt tillsammans, att se vardagen och acceptera att livet har sina upp och ned. Det är viktigt att stå upp för vem man är och vad man står för. Lika viktigt det är att stå upp för sig själv och alltid lyssna på magkänslan. ..

Detta verkar dock vara ett dilemma för mig, eftersom är jag blir rädd och vill fly har svårt att inse om det är en magkäsnla, eller bara rädsla.

Nu vill jag verkligen leva här och nu. Kunna leva varje sekund och njuta av varje ögonblick. För det pirrande känslan i magen finns där. Nyfikenheten på livet är kvar. Styrkan av att veta att jag klarar mig är stark. För det gör jag. jag är jag och jag är helt underbar! Den som inte insett det får stå sitt kast...

(ha ha, lättare skrivet än känslomässigt sant;)

 

Ida

25 november 2008 11:48

Du är bäst! Så är det =) Ju mer du säger och skriver det ju kortare blir den livslånga halvmetern, har jag inte rätt så säg? Men sen är ju du och jag de snyggaste och smartaste kvinnor som gått i ett par skor. Kör hårt vännen!!! Kramas

http://www.lillaida.bloggagratis.se

 

Carro

25 november 2008 23:07

;) (ja, det är en flörtis!)

det måste vara någon klok människa som pankat in detta i ditt lilla huvud för det är så sant som du säger!

"The greatest thing,
you ever learn,
is just to love
and be loved in return...!"

Älskar dig vännen!
Kram/ Carro

http://carro102.bloggagratis.se

 

Anna

27 november 2008 02:11

Jag håller helt klart med både dig och de andra två som kommenterat. Du är underbar och bäst! Men Ida glömde visst nämna mig!!!;);)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...