Så vad är min sanning? Vad är det jag vill och söker efter? Det är kanske dags att sluta stå stilla utan att komma någonstans...

Så jag tar ännu ett okänt steg in i det okända, det är så skrämmande. Jag vill inget annat än att ge upp och sluta hoppas. Men vad tjänar det till? är det att leva livet för mig... Nej, det skulle vara att inte alls leva...

Att leva det liv jag vill innebär att ta känslomässiga risker. Risker att bli sårad, utnyttjad och lämnad ensam kvar med enbart minnen... Men är dte värt det?

Ja. Absolut, däremot är det så skärmmande att känslan över att vilja gå bara skriker inom mig, men åndå...det ÄR värt det!

Så vad var mitt mål genom resans gång? Att bli älskad och älska tillbaka. Och det är fortfarande mitt mål, så starkt jag vill just detta! Nu är det bara att försöka leva här och nu och välja att lita på en annan människa. Välja att stanna kvar och se vad som händer. Välja att leva det liv jag faktiskt vill leva!

Så vad tycker Katrine är viktigt i livet just nu? Det viktigaste för mig är fortfarande att fokusera på¨mig själv, se till att jag mår bra och har båda fötterna på jorden. På så vis får Moa det bästa i livet- kärlek. Och om jag kommit så långt så kan jag även dela denna kärlek med någon annan.

Jag tycker att det är viktigt att leva sitt eget liv även fast jag träffat någon. Det är viktigt att göra saker som ger mig energi, som jag gillar och som jag känner att jag lever genom!

Lika viktigt är det att kunna göra saker med sin andra hälft. Att ha roiligt tillsammans, att se vardagen och acceptera att livet har sina upp och ned. Det är viktigt att stå upp för vem man är och vad man står för. Lika viktigt det är att stå upp för sig själv och alltid lyssna på magkänslan. ..

Detta verkar dock vara ett dilemma för mig, eftersom är jag blir rädd och vill fly har svårt att inse om det är en magkäsnla, eller bara rädsla.

Nu vill jag verkligen leva här och nu. Kunna leva varje sekund och njuta av varje ögonblick. För det pirrande känslan i magen finns där. Nyfikenheten på livet är kvar. Styrkan av att veta att jag klarar mig är stark. För det gör jag. jag är jag och jag är helt underbar! Den som inte insett det får stå sitt kast...

(ha ha, lättare skrivet än känslomässigt sant;)