Ja då var trappsteget gått. Uppförsbacken klättrad. Regnvädret över. Jag tog tag i saken och gjorde något väldigt skrämmande... jag var sann mot mig själv ut i fingerspetsarna!

Det kan vara så svårt att stå upp för sig själv. Att bara våga berätta att det är så här jag känner och väljer. Men när det väl är gjort är det som en tegelsten släpper från hjärtat. Och kvar finns bara lugn.

Om man hela livet varit van att känna av andras känslor, så tar man lätt på sig dem. Man klarar inte av att människor far illa. Inte för att någon gör det, men skilnaden 'är att det blir som om det är jag som upplever den andres känslor... och det blir för tungt att bära.

Det jag kan göra är att ta ansvar för mig. På så vis kan jag må bra. Vad den andra människan känner och hur den agerar är inte mitt problem att ta tag i...

Jag är stolt över mig själv ikväll. Känner mig lättad och stark. Har en tilltro till mig själv och framtiden.

 

Anna

13 november 2008 22:55

Det låter som att det gick ganska bra trots allt. Jag trodde inget annat heller, du är ju bäst du gumman:) Synd att vi inte hann prata ikväll innan du somnade... För det verkar som att du somnat nu! Hoppas att du sover gott iaf! Annars finns jag här, vaken hela natten:) Puss puss

 

Annelie

14 november 2008 16:18

Jag är glad att du ser det så!:) Som jag skrev hos mig vid ett tillfälle... man är hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen! puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...