Kom just att tänka på det. Idag är dagen då alla pappor ska hyllas. Idag ska de få det lilla extra och familjen ska samlas...

Då finns de människor som inte får uppleva detta på olika sätt. Man kanske inte har sin egen pappa kvar, man kan´ske sörjer den pappa man aldrig fick...eller så uppvaktar man sina barns pappa.

Jag vet att jag sitter inte ensam idag ch känner saknad. Jag vet att de finns fler som delar denna längtan som mig. Men saken är att det inte är någon sorg i det. För den pappa jag vill uppvakta är den pappa som alltid finns där för mig. Som är sann mot sig själv och andra. Som låter sina barn vara just barn och tar sitt ansvar att vara vuxen. Den pappa saknar jag...

Men jag ska dock se till det jag har. Och jag har en underbar pappa till mitt barn. Även om kärleken inte räkte till mellan oss så är den oändlös till vårat barn. Vi älskar henne precis lika mycket och utifrån det träffas vo och ger henne allt vi bara kan. Kärlek kan barn aldrig få för lite av...

Är glad att en ömsesidig respekt finns mellan oss och att vi älltid gör vårat bästa för att Moa ska känna sig trygg, älskad och bekräftad.

Det finns inget annat. Ingen ovänskap, inga mer försök. Bara ren vänskap och grunden att vi har barn tillsammans kommer alltid att finnas.

Så jag hyllar dig Martin, Moas älskade far! Är glad om Moa kan få det jag aldrig haft. Är glad om vi kan ge henne allt detta, trots att det inte finns något mellan oss.. ¨

Måste ju bara prova det här...=)

Gör såhär:

1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till 10 och skriv första meningen av SMS:et
4. Gör likadant på varje fråga


-Vad skulle du säga om du fick reda på att din pojkvän varit otrogen?
Ok. Tänkte nästan det för du brukar ha henne när vi inte har Isa

-Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Nej! Du får komma och äta först om du vill.

-Vad  är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Happy Halloween

-Vilket SMS blev du mest berörd av?
puss puss
-Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Sju blir bra, mat blir bra, du blir bra!

-Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Tjena gumman!

-Vad vill du höra mest av allt?
Hej gumman min!

-Din romantiska replik?
Snabba ryck!
-Vilken raggningsreplik funkar på dig?
Hej Tjejen!

- Vad är det mest fruktansvärda du nånsin har hört?
Jag hoppas att det inte är något allvarligt

Tiden bara rullar på och det är lätt att komma på vad man missat genom att vara efterklok. När någon kris händer i livet får man sig ofta en funderare på vad som är viktigt i livet. Och hur obetydelsefullt vissa små saker är...

Men ändå, när tiden flyter på och man får distans till det hela så står man där och gör samma sak igen. Man uppskattar kanske inte till 100 procent det man har i livet, man bråkar om bagateller eller mår dåligt över saker som egentligen är helt obetydelsefulla.

Så vad kan jag göra för att leva här och nu och verkligen leva det liv jag vill? En del av det är väl att vara sann mot mig själv. Göra det jag vill och våga satsa lite för att få det. För är det inte så att det är saker vi inte gjorde som vi kommer att tänka när slutet är nära?

Så vad är det jag ska våga mer av, satsa mer på, drömma mer om, uppleva mer av? Om jag ser till det jag har så har deyt jag varit med om hittils gjort mig till en stark och medveten tjej. Jag kämpar för dte jag vill och nöjer mig inte med näst bästa.

Och jag vill så mycket mer. Jag vill utvecklas mer. Jag vill uppleva och upptäcka mer! Jag vill känna, på gott och ont. Men tro mig, jag vill känna för det är en befriande!!

Så vad gör jag med all denna vilja? Den kan nästan göra mig frustrerad. Vet inte var jag sak börja... Är det så att jag ska släppa hän och bara tro på att allt löser sig... Livet har ju inga garantier.