Som en omtummlande karusell upplever jag mina känslor nu. det går upp och ned, och jag hänger inte riktigt med i svängarna. men samtidigt, när jag är på toppen. Så känns det så bra! 

Även om det händer mycket runt om mig så måste jag kunna tillåta mig själv att le, känna känslan av lycka och glädje. jag är värd det och jag kämpar för det!

Det är viktigt för mig att känna att jag här människor runt om mig. jag stormtrivs när jag har mycket att göra och många att vara med. men lika viktigt är det att vara själv och njuta av det. inte glömma bort hur viktigt man själv är.

Frågan jag alltid ställer mig själv när jag mår dåligt är: Kommer det alltid att vara så här? Men svaret är lika självklart som med lycka. man är inte alltid nere eller uppe. Och dte är just därför man upplever dessa känslor så starkt!

Jag kommer inte alltid att må åt det ena eller andra hållet. Men jag ska vara så tacksam att jag har möjligheten att känna alla dessa känslor! Tänk de som inte är i kontakt med sina egna känslor. Som enbart stänger av och tar en drog istället. de får varken känna sorg eller glädje, bara leva i en ständig dimma.

Jag har varit där. Och tro mig, det är så mycket skönare att kunna känna. Även om det ibland kan vara så smärtsamt. Men som alla andra känslor så lägger det sig efter ett tag, och man är en erfarenhet rikare. Livets gång skulle min kurator kalla det. Lycka kallar jag det...

När jag släpper alla krav på mig själv och lever här och nu så upplever jag så mycket mer! Jag kan ta åt mig av vad människor säger, jag kan njuta av ögonblick och jag kan växa som människa. Jag har gjort just detta val nu.

Jag vill vara stark i mig själv och sluta vara så rädd för livet. Men för det krävs kraft. Kraft att fokusera på mig själv, kraft att inse att jag är värd att älskas, kraft att våga! Men bara genom att tanken kommer så är jag ju ett steg på väg!