Som en vän påminde mig om så är det nog så att jag har allt för svårt att höja mig själv till skyarna. Jag har svårt att se vad stark jag är, eftersom det inte är något jag ansett om mig själv.

Allt för rädd vad andra ska tycka och hur jag ska bete mig. Allt för rädd att placera mig högt på grund av min livserfarenhet.

Så det hela handlar helt enkelt om hur jag väljer att se på mig själv. Men då är nästa steg- hur jobbar man för att komma dir man vill?

För svaret är enkelt, jag vill se på mig själv med en positiv självbild. Men har jag det, eller när fick jag det & hur??

Jag har absolut inte haft en positiv självbild. Jag förstod mi inte ens på ordet för ett år sedan. Vad jag var duktig på, klarade av och kunde prestera var jag rätt säker på. Men vem var/är Katrine och vad jag ville var allt för svårt att fokusera på.

Så sakta men säkert bröjade jag arbeta med mig själv. Pusselbitarna om hur allt hängde samman med min uppväxt började falla på plats. Jag blev allt mer förstående på att jag är medberoende. Jag har skapat beteenden som jag inte längre mår bra av och jag har inte haft verktygen för att kunna leva på något annat sätt än jag alltid gjort- att vara medberoende.

Därefte började jag att träna på att vara själv. Jag hade hittils settd etta som en omöjlighet eftersom jag kände att jag skulle gå under. Så den första frågan jag fick jobba på var- varför är det så svårt att vara ensam?

Mitt svar blev helt enklet att jag inte kunde hantera mina egna känslor och tankar. jag visste inte ens vad det var jag kände! Så ännu ett till steg blev att reda ut varje känsla för för sig.

Skam vard en värsta känslan jag kunde känna, och det tog mest med tid att komma underfund med. Skam, en känsla som en med ett beroende inte klarar av. Och samma är det för oss som är medberoende. Skam är hård att känna, men om man känner "rätt" skam. Så ska den ju hjälpa till att inte göra om samma misstag igen. Att lära av sina misstag....

Och med tiden så kom jag längre på min livslånga stig. Jag kom underfund med många av mina egna känslor och jag började komma underfund med vem jag var. Vad jag vill. och vad jag ska fokusera på här i livet för att må bra.

Jag har varit med om mycket, men inte en enda gång har jag fått känslan av att ge upp. Som en vän sa till mig så är det så mycket lättare att känna med en människa om man inte känner den. Så jag skrev ner allt jag varit med om och satte mig som andra person. Jag funderade på vad jag ansåg om denna människa, vad jag ansåg om henne och hur jag ville att hon skulle fortsätta kämpa.

Att kämpa för det goda i livet är tyvärr inte något ovanligt för mig. ibland kan jag vara så less på att känna att det behövs kämpa... Men så har det varit och jag har verkligen så mycket livserfarnhet av allt jag varit med om.

Jag ser mig inte som svag, eller sämre för de val jag gjort. Men jag vill så mycket mer i framtiden. Jag blickar frammåt och tror på att allt löser sig. En dag i taget.... Var sak har sin tid..

Jag älskar er alla som delar glädje och sorg i mitt liv., Jag uppskattar er. Jag ser er alla som ovärderliga!!