Det är viktigt att ha ett mål när man jobbar med sig själv. Lika viktigt är det att ha ett delmål.

Mitt mål och delmål...ja det har inte ens kommit på tanken. Så nu stannar jag bandet och tar mig en funderare på just dessa frågor. Vad är det jag ska fokusera på här i livet?

När man levt det liv jag är van vid så är det inte så lätt att svara på dessa fågor. Inte om jag ska svara rakt från hjärtat. Jag är så van att fokusera på andra. Lägga all min energi på någon annan. Att överleva de mest dysfunktionella stunderna är en del av min vardag.

Så nu när jag inte längre lever ett sånt liv (faktiskt!) så är det en ny, ovan känsla att förknippa mig själv med. Det är ovant att vara trygg, känna sig nöjd och bara ha det harmoniskt (den största del av tiden).

I mitt förändringsarbete har jag någonstans trott att man kan nå total lycka. Hur lever alla andra? Inte som jag..hur lever man då?

Men genom att prata med andra och faktiskt få en tankeställare av min kurator så inser jag att livet har sin lilla gång. alla lever vi våra liv, på lika vis. Det jag nu väljer bort är att leva dysfunktionellt.

Oj, känner mig som bambi på hal is. Klarar jag det här? Klarar jag att bryta ett mönster/beteende som jag är uppvuxen och van vid?

Svaret är JA. Jag ska klara det här, så enkelt är det. Om jag har klarat mig hit så måste jag ju klara en dag till..och en till...och en till... Och dagar blir månader, månader bli år... Och när tiden har gått då har jag samlat på mig mer erfarenhet av livet.

Så vad blir då mitt svar på frågan? Just nu vill jag fokusera på mig själv, att lyssna till mig själv för att kunna må bra, göra det jag vill och fukusera på det jag vill. Moa är en viktig del i mitt liv, som jag vill lägga ner mycket energi på. Jag vill att vi ska finna n trygghet tillsammans, jag vill att vardagen fortsätter och att livet har sin lilla gång. Med både upp och nedgångar, för det är en del av livet!

Jag är alltså nöjd när jag är trygg med mig själv, när jag har en fungerande vardag och ett fungerande liv- känslomässigt, ekonomiskt, privat och jobb. Det är mitt svar just nu. Men väl värd att fundera på ett tag till...!

 

Carro (The Nilsson one)

4 september 2008 22:40

Det din kurator sa tycker jag är väldigt klokt! Fast jag förstår att det kan kännas skrämmande!!! SiKTA HÖGT, men inte sätta dina mål för högt upp så att du inte ser det lilla och enkla, som faktist ofta är det som gör oss lyckliga(re).

Se till det fina från din uppväxt som tex. din mamma gav dig,(uppleverlser) och skiv ner dem...
Gör sen likadant med det du inte hade, saknade och idag önskade att du hade... så kommer du få en lista på små enkla "saker" som är vikig för att man ska må bra och få en extra guldkant på tillvaron. Detta tycker jag du ska dela med dig av det till Moa, så att ni tillsammans kan uppleva det enkla som gör att vi kan känna lycka.

Var så kul att vara med Moa idag! Vet du hon ville sitta i mitt kän, vilket hon självklart fick och jag sa till henne att jag älskade henne... Då sa den gullungen: "men du får inte glömma fabian oxå..." Visst var det fint!

Älskar er båda! Ni är så viktiga för mig!
Kämpar alltid med dig!
kram

http://carro102.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...