Jag vill börja med att tacka er som finns i mitt liv.

Som stöttar och ser mina framsteg när jag själv inte gör det. Ni som kommenterar får mig att fortsätta kämpa vidare med bloggen. Ni vänner som  står vid min sida oavsett allt får mig att tro på ren vänskap och kärlek. Ni som tycker om mig för den jag är gör något jag aldrig upplevt förr- stannar.

Tänk vad mycket klokare jag känne rmig efter att ha pratat ut. Eller fått en kommentar som verkligen får mig att se nuet. Och afktum är att jag har utvecklats! Om det är av rädsla eller gamla beteenden som inte får mig att se verkligeheten vet jag inte. Men jag vet att jag försöker. Jag vågar ställa mig frågan varför jag mår/har mått som jag gör. Jag vågar välja att förändra min situation!

Tack säger jag bara!

Så nu står jag i ett vägskäl i livet då jag har kommit en bra bit på vägen. Då jag inte längre slår på mig själv för det som varit. Då jag vågar se vem jag är och älska mig själv. Då jag tar beslut varje dag för att själv må bra.

Vad innebär det att vara här i livet? Vad vill jag ha ut mer? Vad kan jag göra åt saken? Jag vill gå vidare och se mig själv för den jag är. Våga älska och låta älskas.

Så jag skriver det hä till dig, som fick mitt liv att ta en helt ny vändning....

Jag trodde på din godhet. Utan att stanna upp kastade jag mig in i dina armar och la all min tillit tilldig. Mer tillit än jag någonsitt har haft till mig själv. Varje ord och handling var som en saga för mig. Allt lät så bra. Allt skulle bli så bra... Du var som plåster på en ömt sår som fick smärtan att totalt försvinna.

Jag tror inte att någon av oss visste vad vi gav oss in i. Eller är det fortfarande så att jag inte vill tro det om dig? Jag kan bara säga att det är en bra egenskap hos mig som har utnyttjas. En egenskap som handlar om att se det goda i alla och viljan att vilja tro på alla.

Där jag nu står i dag kan jag inte ångra att jag trodde på din godhet. Godheten som förvandlades till ondska och helt sjuka situatuioner. För det är faktiskt min vilja att tro på godheten som fick mig att vakna.

Jag vaknade när jag insåg att livet inte gick att fortsätta leva på det sätt jag gjorde med dig. Det var som att vakna ur en mardröm som börjat så bra... Varje gång jag vaknade ville jag bara somna om och drömma samma intensiva dröm om och om igen. Men det blev alltid samma mardröm om och om igen.

Är det så fel att vilja se det goda inom alla? Tyvärr måste jag säga att det blir fel när man(jag) vill förändra människan till det goda. Då är det inte längre något som gynnar mig. bra tömmer all den energi jag en gång haft och plötsligt stod jag bara där tom, vilsen och hlet förlorad i mig själv.

Frågor finns fortfarande. Var allt ett spel? fanns det inge stunder som var friska och goda tillsammans? Frågor jag aldrig kommer att få svar på...

Men en sak är säker. Du har fått mig att se saker jag aldrig skulle ha sett om jag inte träffat dig. Jag ser på mig själv med helt andra ögon. Jag ser för första gången i hela mitt liv vad äckta godhet är. Jag ser vad som är bra för mig och jag ser mitt mål i livet.

Du fick mig att vakna för livet. Jag vaknade och började leva. Våran tid kommer alltid att finnas. Utan den skulle jag inte vara där jag är i dag. Men tiden kommer inte att minnas som något positivt. För mig är du inget annat än en bit i livet som fick mig att vakna på så många sätt. Du som person har jag inte längre något att säga.

Så är det, jag anser att det är viktigt att försonas med sitt förflutet. Men det kan ta tid. Och det rä helt okej. Men utan försoning försvinner bara energi. Och den är du inte värd. Jag är värd det bästa för mig, och inget annat.

Jag skriver inte detta med hat, sorg eller rädsla. Jag skiver det som en lättnad. Och lycka över hur långt jag kommit.

Så tack... Jag säger bara tack....