Ja, nu är det kämpigt att skriva. Att ens ha just detta att behöva skriva om är riktigt tungt...

Ibland vill jag bara inte ha rätt i saker jag känner på mig. Ibland skulle det vara så mycket enklare om allt bara flöt på. Men det är en omöjlighet att leva som ingenting, när smärtan är för påtaglig.

Hej jag heter Katrine och är medberoende, ikväll börjar jag med en tyst stund för de som ännu inte har tagit sig till något möte.........

Även de stunder då jag vill finnas och stötta verkar vara en omöjlighet. Varför undrar jag, innan jag börjar läsa sinnesrobönen...

 Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden.

Jag kan inte känna eller jobba med de känslor en annan människa har, även om känslorna har med mig att göra. För det är bara jag som kan känna vad jag känner. det är bara jag som vet vad jag varit med om. det är bara jag som lever mitt liv. Ingen annans..

Nu blev allt så mycket klarare. Nu kom känslorna på en och samma gång. Men varför? För att det är just känslor, eller för det jag just nu inte kan få? Jag känner mig osäker på allt nu. Mina känslor, tankar, drömmar. Lite rädd och ensammen nu.

Jag får kämpa för att få av mig offerkoftan ikväll. Tur att jag har Moa med mig. Vi har det mysigt med pippi på TV:n. Mamma älskar dig Moa. Jag är stolt över dig, du är helt underbar min lilla ängel!

För tre år sedan föddes Moa. På tisag ska vi fira hennes födelsedag. Nu har jag varit mamma i tre hela år. Jag har lärt mig mycket, jag har känt mycket, jag har kämpat mycket. Men framför allt så har jag blivit älskad och älskat tillbaka! Att älska är enormt. Det är vackert och underbart!

Jag fortsätter att tro, kämpar och älskar, mig själv och andra, så fortsätter var och en att ta sitt ansvar. Nu handlar det bara om tron till sig själv...

 

Annelie

30 augusti 2008 19:52

du är underbar..att känna är precis vad man ska..annars vore konsigt. Du vet att jag alltid finns vare sig du behöver/vill prata om ngt negativt som positivt. Lots of love!

 

Carro (The Nilsson one)

30 augusti 2008 20:31

Visst är det härligt att vara mamma. Få inse att man kan älska någon annan så innerligt, att det nästan gör ont.

Du är den ända som kan leva ditt liv och du kan inte leva någon annans, det är synd att inte alla förstår det! Men det hjälper inte att försöka "övertyga" någon som inte fattar det, för de har inte förstånd till det. det är bara att tacka sin lyckliga * att just DU har det!

Det är det som nog är mest skrämmande med att utvecklas, att man växer "ifrån" de som inte försöker.

Älskar dig vännen! och kämpa på!

http://carro102.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...