Med jobbet och hösten kommer rutiner och hopp. Jag kan bli alldeles varm inom mig när jag tänker på hur mysigt det är med alla upplysta hem i hösten mörken. Det ser så varmt och inbjudande.

Jag har hopp om att det blir en bra höst. ett bra fortsatt år med saker jag mår bra av. träna, baka, vara med släkt och vänner, bjuda och bli bjuden på middagar... Och sedan är det längtan efter en behaglig känsla. Som värmer och her energi- kärleken.

Jag längtar efter att bli kramad. Att ligga brevid någon och bara mysa. Att prata om ingenting i flera timmar. Åh vad jag tränar efter kärlek nu...:)

Har aldrig fått längta efter att träffa någon. Sedan mitt första förhållande har jag haft pojkvänner hela tiden. Utan att tänka och känna har jag bara fortsatt frammåt som en ångvält!

Det jag har missat på vägen är mina egna känslor, jag har inte kunnat ta åt mig av den kärlek jag fått. Så nu kan jag bara se att längtan kan vara något bra. Något som får mig att fundera på vad jag vill ha, vad jag trånar efter och vad som gör mig lycklig..

Jag har alltid sett mina förhållanden som olika trösklar i livet. Något som bra gått att glömma och gå vidare. Men så är självklart inte fallet. Alla förhållanden och situationer jag varit med om har format mig till den jag är. Någon mening har allt haft.

Så nu när jag ser det med andra ögon så har jag lärt mig att det inte är farligt att vara ensam, och jag kan älska mig själv. Att älska mig själv har varit en mening som jag tyckt varit så löjlig..klart jag älskar mig själv...(?) Men nä jag började fundera på det så kom jag underfund med att jag inte ens visste vem katrine var. Hur skulle jag då kunna älska mig själv?

Vem är jag? vad står jag för? Vad är kärlek för mig? Hur är jag lycklig? Vad vill jag göra?

Frågor som kändes helt omöjlig att besvara. Så jag gör nu ett nytt försök=)

Jag är en polsitiv och glad tjej som alltid vill utvecklas och söker nya utmaningar.

Jag kan bara stå upp för mig sjläv, för det jag säger, gör och känner. Det står jag för.

Kärlek är något svårt för mig. Det är att kunna taemot och ge en del av sig själv. Det är att vara sårbar, samtiigt som det är en oerhörd bekräftelse. Kärleken till mig själv är den bästa bekräftelsen jag kan få. då känner jag mig stark.

Jag är lycklig när jag är med min dotter och vi har det bra tillsammans. Jag är lycklig när jag känner att jag duger som jag är. Lycka för mig är att utmana mig själv och övervinna mina rädslor.

Jag vill fortsätta lära känna vem jag är. Jag vill resa och uppleva livet på flera olka sätt. Jag vill se min dotter utvecklas och bli större. Jag skulle vilja prova fler jobb, läsa fler böcker, träffa nya vänner och våga vara jag!

Jag vill tro på mig själv...

 

Carro (The Nilsson one)

4 augusti 2008 22:22

Heja tjejen!!!!!!!
Vad glad jag blev idag av att läsa din blogg!!! sån härlig känsla som sperd sig genom kroppen, och min ångest över att sommaren snart är slut, bempades en aning!

en liten tanke kommer kom dock över mig nu det är ju inte konstigt om man har svårt at veta vem och när man kan lita på någon, när det är så svårt att tro på sig... knäppt att man inte börjad jobba med sig själv, redan när man lärde sig gå på pottan, som en självklarhet i livet...
Din blogg idag fick mig att vilja göra allt jag kan, för att Fabian ska få den styrkan och insikten med sig, redan från början!!!!!(tur att jag inte får mig själv nu att drunkna i prestationsångest här...;P) man kan bara göra sitt bösta, men det vore en gåva värt guld, om jag kunde "lära" honom att ha tilltro till sig själv! Tror det faktist till stor del handlar om att vara medveten om det, och bara göra sitt bästa... (eller hoppas jag bara???)

Med det vill jag säga, att du har gjort extremt stora framsteg! och den oro du haft om att Moa ska "ärva" ditt medberonde, är jag övertygad om att du inte behöver oroa dig för!!!
Visst du kommer alltid vara medberoende(om så "nykter") och ja, det kan gå i "arv". Men den stora skillnaden är att du har blivit medbeten om det, du kommer alltid att kämpa med det, och du har börjat hitta tron på dig själv!

-Vilken vacker gåva Moa kommer att få!

kram

 

Carro (The Nilsson one)

4 augusti 2008 22:28

och ja, Vad fin du gjort sidan din!!!

kram igen!

 

H

6 augusti 2008 11:20

Tack.... verkligen tack... ser du och jag kämpar mot liknande saker.... skönt att kunna läsa att fler kämpar och att det går framåt...
//H

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...