Har börjat läsa Mia Törnbloms bok "Så dumt". När jag läste på baksidan så bara fastnade jag. Jag måste ha boken! Och där var jag fast. Började läsa sent igår kväll och kunde bara inte sluta...!

Så vad är det som är så bra? Som fascinerar och binder mig? Det är en sida på hur verkligheten kan vara. Rakt upp och ned bara en del av hennes liv. Känner igen mig i så mycket...

Det skulle vara så mycket enklare att kunna sätta ett ord på vad jag har varit med om. Vad jag har vuxit upp med. Hur jag känner. Hur jag kämpar.

För en missbrukare är ordet drog eller alkohol. Tror att olk lättare kan se vad som händer just en missbrukare. Lättare att förstår hur de kan fastna och bli totalt beroende av drogen eller alkoholen. Och vilken lång väg det är tillbaka om man väl bestämmer sig för att sluta.

Så hur är det då för en som är medberoende? Finns inget bättre sätt att förklara än att det är själva missbrukaren som blir drogen. Hej allihopa, jag heter Katrine och är medberoende och vuxet barn.

Att vara medberoende är så mycket mer än vad jag förr har sett. För mig handlar det om att sätta mig själv åt sidan för andra. Att vara vuxet barn är för mig att vara medberoende PÅ GRUND AV  att jag vuxit upp med en alkoholist som pappa. Spelar ingen roll hur lite eller mycket han drack. Hur obetydelsefullt han eller andra tyckte att det var. För mig handlade det som ett dysfunktionellt sätt att leva. Som jag sedan i olika former tog över och levde som vuxen...

Liksom drogen kundee JAG  inte lämna den som missbrukade. det kändes som om jag skulle dö. Som om jag blev helt tom och ensam.  Och även då jag hade allt jag kunde önska mig, så blev just det en skrämmande känsla och jag kunde inte stå ut att leva i det. Sjukt och dysfunktionellt? Absolut. Men det är så jag har funkat.

När jag levde i ett förhållande som jag kände mig lugn och trygg i så var dett alltid alkohol inblandat. Och inte bruk av alkohol utan missbruk. Det gick så fort att träffa någon som uppfyllde just det behovet för mig. Självklart sökte jag aldrig efter någon jag skulle må dåligt av. Men på något sätt drogs jag till dem. och de till mig.

Dagar med totalt NOLL energi kvarkunde få mig att festa för att orka. Dagar som den jag Älskade drack kunde få mig att dricka. Dagar då den jag älskade gjorde mig orolig kunde få mig att dricka för att på så vis få kontroll på läget.

Trodde jag. Egentligen var det så att jag hade noll kontroll. Varken över han eller mig. Men när jag blev i centrum kände jag mig odödlig. Och det är just denna kick jag får som jag skulle kunna leva på. Även om kicken i sig varken kom ofta eller mycket så spelade det ingen roll. Den var värd att kämpa för.

Kan nog likna den med en kick missbrukaren får av droger. Man infinner sig i ett lugnt som är så harmoniskt att just då kan man övervinna allt.

Men när tiden går och man har gråtit många floder över hur man behandlats och hur svag man har blivit så inser man att det inte funkar.

Om jag skulle stanna kvar så tynar jag bort och snart finns inget kvar av den Katrine som en gång funnits. Alla värderingar man en gång levt efter har försvunnit. man klarar att ljuga för sina kära bara för att everleva. och i mitt fall fortsätta få det jag vill ha. ett liv med honom.

Men varje lögn, varje svek ger en enorm smärta. jag vill inte alls såra mina kära. Jag vill bara rymma till dem och få en kram. Känna mig trygg. Om och om igen försöker jag. men på något sätt går det inte att ta sig ifrån helvetet och samtidigt lyckan man befinner sig i. Det enda jag vet är att jag inte överlever länge till. Vill bara överleva.

Och det är just vad jag gjort. jag har överlevt. jag jobbar för mig själv. Jag ska nå mitt mål. Att älska mig själv och livet.

 

Anna

12 juni 2008 01:46

Gumman, jag blev alldeles rörd av att läsa ditt inlägg... Det var fint skrivet, men sorgligt förstås! Självklart finns det många par armar som mer än gärna håller om dig! Glöm inte att ta hjälp av det!!! Puss puss

 

Carro (The Nilsson one)

12 juni 2008 21:07

Så sant som du säger... allt handlar om att inse sin egen situation, acceptera den och därefter försöka göra det bästa av läget som råder. ofta vet man inte vad det egentliga "problemet" är,(som när jag sökte hjälp för mina ätstörningar men innerst inne var deprimerad.) men där tycker jag du har kommit väldigt långt!!!!!!
Du kämpar på vännen och jag är väldigt glad för din skull över de framsteg som du gör!

ingenting är roligt så länge man inte tillåter det att vara det,
ingenting är jobbigt så länge du inte tillåter något att vara det,
ingetting är lycka förän man så länge man inte tillåter något att vara det!

kram på dig vännen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...