Efter många timmars sömn är jag nu vaken och hinner ta det lugnt på morgonen. Känner lukten av när kaffe bryggs, höra hur Moa leker med sina dockor... DET är totalt njutning just nu.

Var till kuratorn igår. Och blev jag klokare? Jo då. Som alltid. Hon är min ängel hon:)

Man pratar mycket om att klättra uppför sin egen stege. Och när man kommit till toppen har vi alla nått vårat mål. Vägen dit kan se olika ut. Och som min kurator sa är det just på plattformen som det händer saker. Det är då man förändras. Och det tar tid.

Jag tror att jag alltför ofta bara villl ta steg. Komma vidare. Utan att stanna upp och fundera på vad som händer med mig. Som det är just nu känns det tomt. Jag varken orkar eller vill tänka så djupt. Så anatar händer saker med mig. Skönt.

Vill inte leva det liv jag förut valde. Att alltid sätta mig själv sist. Att kämpa för andra så att jag nästan går under. Att göra saker så att jag får ångest. Att kämpa så hårt så alla nära och kära bara väljs bort...

Men bara för att jag tagit det beslutet och verkligen kämpar så innebär det inte att det är en enkel sak eller att det altid känns bra. Det känns faktiskt som att jag tappar en del av mig själv. Även om det inte var en bra del. Men då visste jag vad jag skulle göra i olika situationer. Jag "visste" vad jag "mådde bra av".

Det låter delat och förvirrat. Och det är det. Det jag vill säga är att jag tappar en del av mig och kämpar hårt för vad jag vill uppnå. En förändring ska ske. Men det kan vara skrämmande. Bara släppa taget och in i det okända.

Så vad är då mitt mål? Känns som om jag går och väntar på att något bra ska hända. Som magi... Det jag vill uppnå är att jag ska leva ett liv som jag trivs och känner mig trygg med. Att jag skall ha en fungerande vardag som jag njuter av. I alla stunder. Att jag ska vara så ärlig mot mig själv att jag känner när något är fel. Jag vill kunna ta och ge kärlek rakt in i hjärtat. Jag vill känna total avsmak för det liv jag en gång levt.

Så tänker jag att så många säger att man inte ska ångra något man gjort i livet. Det har gjort mig til just mig. Men jag måste endå erkänna att jag ångrar mig. Det gör jag. Nu drömmer jag mig bort till det liv jag hade när jag fick Moa. Då vi var en vanlig svensson familj. Jag fick kärle. Jag hade ett hem jag älskade. Men just då var det något jag fick avsmak för.

Känslomässigt störd? Så känner jag mig. Tänk att känna är något jag skulle få träna på. Om och om igen.. 

Förvirrat och ärligt blev denna blogg. Förvirrad men ärlig är jag!

Tack Susanne för det underbara sms:et. Sånt hjälper!! Tack Ida, du förvånar mig ibland:)Tack Carro, jag säger bara TACK!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...