Nu bara måste jag få skriva om min explosionsartade dag! När jag slutade åkte jag raka vägen till min kurator. Där satt jag och kände mig mest tom. jag som hade kännt och tänkt så mycket veckan innan! TypiskT!

Kände endå att något gnagde. Att jag ville ha ut mer av samtalet än vad som kom fram. Så frågade hon hur jag mådde nu. Och rent spontant svarade jag att jag kände mig som ett litet barn vilset i skogen, och om någon skulle peta på mig så ramlar jag...

Och se så där så var det som om hon bara trollade och visste precis hur jag kände. Var jag stod. Vad som höll på att hända. Precis som jag själv trott hade jag tagit ett återfall i mitt beteende och nu var det skört. Jobbigt.

Vidare menade hon att när en människa förändras så tar vi först ett beslut om att det ska ske. Sedan börjar vi at förändras. Hit kommer många. ta bara  bantning. Först ett beslut om att nu får det vara nog. Sedan börjar vi en diet el liknande. Men nu kommer det trixiga! Vi måste känslomässigt engagera oss och bygga nya stratagier för att det ska funka. Sedan kommer återfallen däremellan. Även de är något bra, om vi ser vad som händer och lär oss något av dem. Så om det nu handlar om bantning så börjar vi kanske äta. Men kommer på oss igen och fortsätter att kämpa vidare mot vårat mål.

Precis så här är det för mig. Kan inte på något annat sätt förklara det. Det var verkligen så klockrent!Och ja mina kära. Jasg har haft mina återfall. Och vad innebär de för mig? Jo jag har bokat upp mig för mycket, inte kunnat vara här och nu för stunden, inte kunnat hantera mina känslor och stannat upp i dem. jag har flytt. Åkt med en rasande fart mot fel håll. Men nu har jag satt  ner bromsen och böjat köra i en annan riktning. Och F*n vad jag är stolt över mig själv!!

Så vad har jag nu själv gjort för att k'änslomässigt engageramig i min föränring? Jag har insett vad min kurator betyder för mig. Jag har bojat 7 möten framöver. Jag har ordnat internet hemma så jag kan blogga. Ni ska bara veta vad detta hjälper!! Jag har beslutat mig för att be om hjälp av nära och kära. Jag ska påminna mig själv av att bara vara.

Hmm, dessutom sitter jag just nu och smakar på tanken av vad hon mer sa till mig... Att mina beteenden vill säga mig något. Att det är det lilla barnet inom mig som berättar vilka behov som behöver fyllas upp. Ja och vilka är då de? Lika bra att få ner dem.. Jag kan jag ju få hjälp på vägen...

Det är närhet. Äkta känslor. Att någon visar att jag är bra som jag är. ( Nu ska även tilläggas att det verkligen finns de som visar just DETTA!!) Jag uppskattar ett telefonsamtal. En fika. Bara vara. Äkta. Bara det är äkta så fylls jag med ro=)

Så just nu är jag just skör. Skör och liten på jorden. Men det är helt ok. Nu ska jag låta mig tas hand om. Bli älskad. Bli trygg. Jag är jag och jag är bra. Du är du och du är bra.

 

Louise S.A - Au pair i USA

20 maj 2008 22:01

Tack för din röst i tävlingen på min blogg.
Den är nu räknad och godkänd.

Ha de så bra!
Kramar Louise

http://www.louisesa.blogg.se

 

Anna

21 maj 2008 04:40

Det var så roligt att träffa dig idag gumman! Det kändes verkligen som att du var lättad efter samtalet med kuratorn tidigare under dagen:) Skönt att höra att hon inte tänker överge dig mitt i alltihop!
Sedan har du ju alldeles rätt i att du ska låta dig tas om hand av andra också! Jag vill gärna vara en av dem som hjälper till med det:)

 

syrran

21 maj 2008 11:44

Äkta känslor.....ja det är vad du behöver, inte massa oäkta skitprat. Du vet själv innerst inne var du kan få äkta känslor och positiv feedback. Ta åt dig av det och skit i allt som är oäkta. Man måste inte välja bort saker/ting och människor som är oäkta, man behöver bara inte förlita sig på det/dom.
En äkta vän är en vän som finns alltid finns för dig, i motgång och medgång, Glada eller positiva händelser delar man eller så kan man bara vara. Dom vännerna/saker och ting finns i din närhet och det vet du innerst inne. Var egoistisk tills du funnit vad du söker, det är du värd.
O ja...det är inte farligt att vara liten och skör ibland. Plocka fram den "lilla" Katrine ibland och tillåt henne att bara vara.Lev här och nu.
Jag kommer att fortsätta stå efter vägen för att "heja på dig", du har en bit kvar till mål men du kommer att fixa det, det är jag helt säker på.
Älskar dig för den du är. Puss
/Syrran

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...