Direktlänk till inlägg 12 april 2008
Så då var även jag i bloggträsket! "Varför inte" tänkte jag när min dotter lugnt leker med dina dockor och jag får lite tid över.
Så vem är då denna 24 åriga Katrine som bloggar? Ska jag vara ärlig så är det just den frågan jag jobbar på i mitt liv just nu, varav jag även skapade mig en blogg!
Antar att mina vänner skulle beskriva mig som glad, frammåt och positiv. Och till viss del kan jag hålla med. Men det är just där mitt problem börjar. Ska det vara så jävla svårt att säga att man har en dålig dag, eller säga nej till något man inte vill? För mig är det just så. Jag är medberoende. Till min pappa, mina vänner, min släkt... Så vad innebär det då att vara medberoende? För mig handlar det om att ha kontrolbehov, jag har enorm bekräftelsebehov, sätter alltid alla andra före mig själv. Åh, ni skulle bara höra allt. Men just nu ska jag låta er slippa. Det lär nog komma fram i mina framtida bloggar=)
Tyvärr har jag haft mycket sorg i mitt liv. Sorg som jag idag kan se har gett något positivt och format mig till de jag är idag(och formas att bli).
Min mamma lämnade mig 050303 och efter henne finns en enorm saknad och ett tommrum som ingen annan kan fylla. Om någon vecka ska jag tatuera in en natt och dag på min vänstra axel till minne för henne. Innuti bladet ska min dotters namn Moa stå. Vackert!
Till veckan åker jag bort på anhörigvecka. Hör och häpna, men det händer saker i Katrines liv. Bra saker! Tänk vad skönt det kan var att vara ärlig mot sig själv. Men ack så svårt...
Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om! Jag blev bjuden...
I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har! Jag har startat e...
Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...
Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-( Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 | 13 | |||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 |
24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|